Återkomsten

Nu känns dethär väldigt konstigt! Jag känner inte igen mig i wordpress. Och kom nästan inte ihåg lösenordet.

Jag är sjuk idag. Feber, hosta snuva och en förskräcklig värk i kroppen. Det är värken som drev mig till bloggen. Ser ni, jag skulle bara vilja ligga och sova, men kan inte för jag får så ont i kroppen. Så nu sitter jag en stund istället. ynk ynk.

Jag längtar efter april. Man brukar vara friskare då.

Jag fixade en ny ljusslinga häromveckan. Jag är “kvinnan med ljusslingorna”, men än så länge klagar varken man eller barn (kanske dom är medberoende?). Vek små kuber av ett gammalt engelskt uppslagsverk. Jag fick böckerna gratis från loppis, de saknade pärmar. Vikningen var lätt, men det tog förstås en stund att göra alla 20 kuberna. Två filmer för att vara exakt. Det mest tidskrävande var inte själva vikningen, utan att hitta sidor utan bilder och skära till kvadraterna. Egentligen hade jag tänkt göra kuberna av gamla kartor, men jag har inte hittat tillräckligt tunna ännu. Det tjocka gamla papper jag hade sprack när man vek det.

Uppslagsverket har även blivit en girlang och håller i mitt huvud på att bli två små lampor och en lykta. Bra material!

Ja, så går jag väl och lägger mig igen. Ynk.

Sovrum

En bild på resten av vårt numera mysiga sovrum (tidigare inrett endast med klädhögar). Det är sååå mycket bättre nu!

Sänggaveln har vi byggt samma lada som dasset är byggt av :-) Sänglamporna är köpta på loppis i Umeå för flera år sedan. Nattduksborden är trälådor från Minimani.

Alla guldramar på väggen är från loppis, i den stora har jag stansat fast samma spetstyg (från loppis) som jag använde till lampskärmen. I den ovala ramen ett broderi som min syster gjort enligt J´s citat. (närbild kommer)

Överkastet är beställt från Ellos, tänka sig!! Den virkade pläden är loppisköpt, omfärgad i grått.

Grå-bruna gardinerna är från eurokangas kilosida, skjorttyg från Hugo Boss. Billigt var det, och härlig kvalitét!

“Nätgardiner” från Ikea, liksom mattorna. Eller tja, mattan – köpte en 140×200 matta på rea och klippte i två delar för att få långa sängmattor.

På ljusslingan i fönstret har jag trätt små lampskärmar.

Vita kuddfodralen har jag sytt av gamla tätvävda lakan, de rosa kommer från Hemtex, och det grå tyget med guldränder är ett många år gammalt loppisköp.

Ännu en lampa

Jag tycker om lampor. Senaste tillskottet är en lampa till sovrummet, både fot och skärm från loppis. Skärmen var klädd i ett inte alls smickrande tyg, och jag bytte ut detta till spets med ett tunt vitt tyg innanför. Den ger ett mjukt och fint sken. Lite jobbigt var det nog att sy fast tyget i övre och nedre kanten, men eftersom jag gjorde största delen av jobbet på syjuntan var det ändå uthärdligt.

På bilden syns också en väggmålning som jag gjorde med hjälp av videokanon. (jag &J på bilden) och i övre högra hörnet syns en ljusslinga jag knåpat ihop av pyttelampskärmar från loppis. Fler bilder kommer, tror jag!

tjohhooo!

Ojojoj, så mycket jag kunde ha skrivit här! Till exempel kunde jag ha skrivit en hel del om min födelsedag, och de två fester vi ordnade då.  Det var en mycket rolig dag, med vackert väder, många godsaker och en hel massa trevligt folk. Och överväldigande många presenter. Men jag är ju inte så sugen på att visa bilder på mig själv, och vill inte visa andra utan lov heller, så ni får bara tro mig när jag säger att alla var vackra och trevliga. Men tårtan, åh, tårtan! Min kusin Carina gjorde den enligt mitt önskemål (eller tja, jag sa hur den skulle se ut och hon bestämde hur den skulle smaka) Och i bakgrunden syns t.o.m. jag, lite suddig bara… (fotot taget av Ida)

Tack alla för en rolig och minnesvärd dag!

Och för er som undrar – jag fyllde 30 !

Klänning

Man tar en fin kjol som syster köpt på loppis (lite för stor) och lite tygrester av en gammal t-shirt. Sen klipper man ut en lämpligt stor överdel och syr in kanterna. Och till sist syr man fast kjolen.

Tadaa! Klänning! E. blev riktigt fin i den, men hon var svår att fånga på bild.

Nämen hej!

Tadaa, här är jag! Om någon undrat. Jag har inte haft någon som helst blogg-inspiration. Nu sitter jag och lyssnar på underbar musik (älska spotify!) och är tacksam. Skönt när tacksamheten kommer över en. Idag har vi inte gjort något av de stordåd vi planerade (t.ex. måla ena husgaveln, skruva upp ett skåp, slipa pallar). Däremot har vi umgåtts med våra barn. Tätt. Och med syster+svåger och två små. Ganska tätt det också. Först åt de lunch hos oss, och sen åt vi middag hos dem. Praktiskt på nåt sätt, även om jag känner att vi kanske gjorde deras matsituation lite onödigt livad.Vad skulle vi vara utan våra släktingar? Uttråkade, hysteriska och ensamma antagligen. Jag ÄLSKAR att bo här, med en hel massa trevliga människor som grannar.

Det börjar vara höstluft ute nu. Och i förrgår såg jag tre skördetröskor från fönstret. Men nog ska väl hösten bli bra den också. Jag ser fram emot bastubad, brasa i spisen, te och tända ljus. Och min födelsedag!  Jag tänkte inte önska mig en lugnare höst, utan hoppas istället på att krafterna skall räcka till alla utmaningar. Jag önskar tilltro istället för hopplöshet och massor av glädje för att fylla reservoarerna. Och så tänkte jag tillåta mig att vara ledsen de ledsna dagarna, men glad de glada dagarna. Två år har nu gått sedan E. fick sin epilepsi-diagnos, och hade jag vetat vad det skulle innebära hade jag nog gett upp genast.  Tur att man inte vet. Jag är kanske inte så tålig.  Det finns så många starka,varma människor som har så påfrestande liv och ändå orkar. Inte bara orkar – de strålar. Sån skall jag också bli, en vacker dag!

Om någon tycker att min blogg blivit konstig på sistone, och saknar lite ytlighet – lugn det kommer. Jag tror jag skall lägga in lite ytliga “do-redo”- projekt snart. Till dess får ni hålla tillgodo med en bild från när sommaren var som varmast.

Dagens gåva

Jag och E. har tema “dagens gåva” en stund på förmiddagen då vi pysslar eller bakar något som vi ger åt någon. Eftersom E. gillar att ge presenter så tänkte jag att det skulle vara ett sätt att motivera henne att vara stilla en stund och koncentrera sig. (och träna finmotorik, gestaltning, logik, socialt samspel och så vidare, ni vet )

På onsdagen gjorde vi armband åt E´s ena moster av pärlor som jag tidigare smält i ugnen. Fint blev det tyckte vi, och det tyckte också mottagaren.

 Till vår hjälp har vi Time-timer, ett bra (men alldeles för dyrt!!) köp i vår familj. Time-timer är ungefär som en äggklocka, men den har en röd skiva som minskar i takt med att tiden går så att man tydligare kan se hur lång tid som är kvar. Vi använder den i många sammanhang, t.ex. vid maten – man måste sitta i åtminstone tio minuter vid matbordet. I pysselsammanhang delar vi upp pysslet i delar – först trär man pärlor i tio minuter, sedan slår man in paket i 5 minuter osv. Time-timern kunde säkert vara bra för många barn som tycker att sittande är trist och är utmärkt för sådana som har  sämre tidsuppfattning. Den kan förresten vara ganska lyckad för vuxna med tendens att komma för sent också…

nä-ä

Dags för medicinändring igen. Denna gång en tilläggsmedcin, eftersom vi har fått besked från Helsingfors att vi “kan inte lämna det såhär!”. Ännu en hemsk medicin med många möjliga (vanliga) äckliga biverkningar . Och alla medicinbyten/ökningar hittills har E. blivit ännu mer orolig, irriterad, på dåligt humör och tappat matlusten. Men vad gör man. Alternativet att bara strunta i medicinerna finns ju inte. Usch, jag blir så ledsen. Epilepsi är en skitsjukdom och kan vara så mycket hemskare än vad de flesta känner till. Och “svår epilepsi” är både piss och skit och “eitagaddar” och alla österbottens myggor samtidigt. BLÄBLÄBLÄ.

Ni som tror på bön får väldigt gärna be att denhär medicinen skulle vara den som förändrar E´s och vårt liv. Ja förresten, ni får nog be fast ni inte tror också.

Spontan kvällsfika med syrrorna, en svåger och en massa barn gjorde kvällen bra iallafall. Och utsikten från köksfönstret, ja, se själv!

 

Lilla Levi

En av födelsedagspresenterna som vår älskade 3-åring fick är denna docka. Sydd efter mönster från en bok, “Wee wonderfuls” Jag la dock till lite små fina detaljer, på mannens inrådan. Planen var att dockan skulle likna L. så mycket som möjligt om än i dockformat. Kroppen är sydd av tygservetter från loppis, håret är fuskpäls som jag klippt (det var en väldigt dammig och hårig tillställning…) för att dockan skulle få samma frisyr som L. har.  Tröjan har jag sytt av en av J-s tröjor, och jag sydde en likadan tröja åt L. Byxorna är av tunn denim-färgad bomull. Dockan är mycket omtyckt. Och oftast naken, eftersom naket är roligt.

Varmt ute, varmt inne…

Klockan är 20:35 och jag fick lust att fulblogga.  Nu gick precis utetemperaturen ned under innetemperaturen, yei! Det betyder att det kan löna sig att vädra! Ute är det nu bara 26, 1 i skuggan. Inne är det 27. Vi har varit på sjön idag. Och simmat. Sköntskönt, och på hemvägen i båten var E. lycklig. Höll farmor i handen och sjöng. 

Annat vi sysslat med:

Vi har målat vårt hus

Jag har varit till Purmo på loppisrace, likt ungefär alla andra svenskösterbottningar.

E. har klättrat upp på vårt tak i snitt 4 gånger per dag, så ikväll borde vi såga av brandstegen. För att vinna lite tid menar jag, hon kommer antagligen upp i allafall.

Jag förklarade för den nyblivne treåringen L. att vuxna har hår under armarna (fråga inte varför) och han trodde jag skämtade. Den hulde fadern kunde dock bevisa saken, varpå L. liksom ryggade tillbaka i chock. Sen började han skratta, så jag hoppas att han inte fick bestående men.

L. har även blivit lite monsteraktig i samband med att jag har skött läggningen några kvällar. Häromkvällen satt jag bredvid sängen och försökte få honom att stanna isängen åtminstone en liten stund. Han pratade och pratade, tyckte att jag var en snäll flicka som gett honom plommon efter kvällsmaten. Jag frågade om han var nån snäll pojke då? “Näää… Ja e en BUM pojke som kastaj stenaj på kattej och mamma!” Ja ni hör ju. Så ondskefull blir han. En stund senare var han dock sitt vanliga jag och sa att han vill pussa mig för att jag är så gullig. Sova ville han däremot inte.

L. fick antibiotika mot öroninflammation idag. Tur, hur skulle det ha sett ut om vecka 27 plötsligt hade blivit  första veckan i år utan kontakt till vårdinstanser?!

För att förstärka fulbloggandet väljer jag att komplettera med foto på en björn vi såg i Ähtäri häromveckan. Håll till godo: